Tiden rusar förbi. Helt plötsligt har vi en 3-åring som springer omkring och leker med grannpojkarna hemma hos gammelmorfar.
”Kom hem till mig, så ska jag visa en fiiiiiin sak”,
säger den ena lillkillen, och snabbt visslar de iväg runt hörnan.
Vi får passa oss. Helt plötsligt har väl tiden runnit iväg igen, och då känns den där kommentaren kanske inte lika ok längre.
hehe va kul att du skrivit här nu igen
Vaa? Har du hittat din blogg igen?
Hej Manzuri, det var ju helt fruktansvärt länge sedan nu!
Jag ser att du fortfarande lever – skönt!
Själv har jag flyttat långväga och jag tänkte här meddela mitt nya hem om det går för sej. http://blandfotterochfahrenheit.se är adressen ifall du får för dig att titta förbi. Ha det så bra så hörs vi igen.
/ Fd. TipsarJoel