I brist på skira egensydda vita spetsgardiner, slipade lackade och hemsnickrade charmiga hyllor, och annat designkrafs, så delar jag nu med mig kritiska delar av vårt hem.
Gissa pryl?
Medans du funderar över det kan jag ju grubbla lite.
Det sägs ju att småpojkar kissar ned allt och alla, och är som små vattenspridare vid blöjbyten. Jag blir ju aldrig nedkissad, vilken falsk marknadsföring, vilken besvikelse! Jag har däremot blivit totalt nedskiten på ett läkarbesök. Det var för övrigt de enda byxorna jag kom i, och vi skulle inte hemåt på ett bra tag heller. Hafsigt avtorkade bajsbyxor är en riktig höjdare att glida runt i.
Så. Du kom inte på det va?
Det är inte nån spejsad del av ett hysteriskt alienware-chassi.
Det är inte en spargris med sjukt många hål.
Det är inte ett tortyr-redskap.
Det är inte ett modernt instrument som gör blipp-blopp-ljud.
Det är inte insidan på Darth Vaders mask.
Det är…
En blöjhink, en crap-bytta, en bajs-samlare. För man kan ju inte använda en papperskorg. Det är ju high-tech att ha barn nuförtiden. Och ska man nu spara på bajs en längre tid kan man ju lika gärna göra det på ett tjusigt sätt.
